Sommarkväll

Jag sitter i soffan ute på altanen. Benen uppslängda på altanbordet, på benet lyser mitt mörka blåmärke från söndagens föreställning. Två år av repetitioner och så här fort går tiden under uppspel, och det skulle ju gärna kunna vara fler som kom och titta för pjäsen är ju jävligt bra! Mattias står bara någon meter ifrån och tittar efter hönan. Han kommer och sätter sig bredvid mig på soffan och jag lägger mig ner  i hans famn. Han smeker mig över håret och jag hör hur hönan pickar urnder altanen. Hönan magda eller cajsa eller tuppen. Hon har många namn den rara hönan som bestämt sig för att flytta in här på tomten. Det är spännande. Sova nu för jobb igen imorgon bitti, och så teater på kvällen. Ännu en föreställning närmare slutet.

Studenten

Den här skolan. Klassrum. Korridorer. Lärare. Bibliotek. Cafeterian. Inget kan jag säga är mitt längre. Min skola. Mina lärare. Har inget sådant lägre och inget nytt i sikte. Nej nu ska jag ut från allt sånt där. Det komer inte längre 1050:- den sista i varje månad, nu måste det jobbas om det ska bli pengar. Men det har varit en jobbig och härlig tid i skolan. Ups and downs ni vet. I skolan likväl som i resten av livet. Tänk på den lilla sparveln jag var som började lekis. Eller bara på hur jag var när jag började gymnasiet. Eller förra våren. S¨nu jävlar har jag gjort mig redo för studenten. Allting färdigt. Jag ska inte plugga mer, inte närmaste året iallafall. Men sen lär det väl bli något eftersom jag inte är utbildad till något, men det tar vi sen. Nu vill jag bara sätta på mig min klänning och mössa, dricka lite skumpa och springa som jag aldrig sprungit förr!

Och för de som tvivlade på de där 4 kilona jag skulle gå ner kan jag ju säga att, nej det gick inte. Men jag gick ner 3 i alla fall.

Mamma säger 4 kilo på 8 dagar. Nu kör vi

Mariel

Oavsett vad så vet du att jag står bredvid dig.

Hur mycket jag än försöker vara arg på dig.

Går det inte när du väl behöver mig,

 Du tittar på mig med dina hundögon,

då kan jag som syster inte göra annat än hjälpa dig.

Du är ju min lillasyster ♥

Jag kommer alltid finnas för dig för du är ju den bästa.

Du är helt otrolig syster min. 

På alla möjliga sätt...

You can´t If I don´t

Den där plötsliga oförklariga ilskan som dyker upp. Över saker som gjorts tiotal, säkert femtiotals gånger, som är helt okej, som ingen tänker på. Men som en dag bara dyker upp i ditt huvud och du inser hur arg du blir. Det går inte att beskriva, helt plötsligt inte okej längre. Och allt man önska var att någon annan såg det så man slapp säga.