En natt på spökjakt

Vi började kvällen med att spela lite fotboll och brännboll halvhjärtat. Allteftersom klockan gick blev vi pler och fler som stod på gräsplanen utanför lindboskolan. Det började bli lite enformigt att spela och hungern började krypa i våra magar, så vi bestämde oss att ta oss till destination två denna kväll, Max Erikslund. I en liten bilkaravan åkte vi till Västerås. På E18 blev vi omkörda av pojkarnas bil och mot deras fönsterrutor var det två moonande rumpor. Förvåningen då. Bilen fylldes av skratt.

Vi invarderade Max och skapade oss en kö och började beställa. Maxburgare. Cheddar cheese dip. Friscoburgare. plusmål. Kycklingburgare. För att vara så många, 15 stycken, så gick det väldans fort för oss att få våran mat och vi kunde sätta oss ner och njuta av våra mål mat. Patrik kom in lagom till alla ätit upp och beställde sin mat. När även han fått avsluta sin middag och de som kände sig onyttiga köpt glass hoppade vi ut i våra bilar igen och drog iväg i fart mot Ängsö, del 3 av kvällen. Det blev mörkare och mörkare ju närmre vi kom, och min bil var riktigt duktiga på att trigga och skrämma upp varandra. Tillslut märkte jag att jag körde och var rädd, men jag visste inte för vad, det kändes bara som att jag var livrädd. Inte konstigt då att vi alla skrek till när vi kom till början av allén som leder upp till huset. Den bara dök upp ur mörkret och skrämde skiten ur oss allihopa. Vi parkerade våra bilar och började gå i samlad trupp mot slottet. Men det var så högljutt så Kruse mariel och jag sinka oss efter lite så vi fick, som Kruse så fint utalade det, "Den rätta atmosfären runt sig".

Vi gick fram till slottet men man kommer inte in där så vi gick upp mot kyrkan som ligger precis bredvid. Gick något varv runt kyrkogården och så. När vi stått där en stund kom en bil körandes upp mot kyrkogården. Vi splittade upp oss och sprang en bit. Vi ställde oss bakom en lada som stod bredvid kyrkan, men det kändes inte nog för mig. Jag tänkte att om dom kommer och tar gruppen kanske dom missar mig om jag inte är vid dem. Så jag började springa ner för en slänt och stannade halvvägs ner i den lilla backen. Där satt jag hukad och tittade på de andra. Efter en kort stund kom Markus som också tänkte sätta sig i slänten. Dock fanns det något han upptäckte som inte jag sett eller känt tidigare. Jag stod i en slänt full av brännässlor. Med mina jeans och tjocktröja hade jag inte känt det, men han hade bara horts och t-shirt så han märkte det ganska snart.

Vi gick upp ur slänten, för bilen visade sig vara två killar i typ vår ålder som kommit dit för att stå där och röka. Vi fattade aldrig grejen men dom rökte sina cigaretter och åkte sen. "Vi leker kurragömma" sa någon. Kruse skulle leta och alla andra gömma sig. Patrik, Mariel och jag typ gömde oss bakom en pinne, så vi slapp springa och gömma oss. Vi blev hittade ganska fort . Sedan började vi gå omkring och leta efter de andra. Då kommer ytterligare en bil och vi springer bakom ladan igen och upp för en trapp som är på baksidan av den. Jag vågar knappt andas. Tycker inte om bnär bilarna kom för vet liksom inte vad för typer som är där i. Bilen beter sig asskumt. Eftersom vi lekte kurragömma såg alla bilen från olika vinklar och såg hur han betedde sig. När han kom körandes upp mot kyrkan stängde han av lysena tills ha var framme vid grindarna. Sedan typ vände han och åkte neråt igen och släckte lysena igen. Sedan försvann den och satte igång lamporna borta vid vägen.

Alla kom fram och vi samlade ihop gruppen för att gå tillbaka till bilarna. Markus, Emil och Hägga gick i förväg och planerade en skrämselattack. Jag trodde de skulle göra någonting på väg till bilen, men ingenting hände. När vi kom fram till bilarna sa jag till mariel, kolla om alla tre killarna är där i bilen. Nee svarade hon, och på något sät accepterade jag och glömde bort att jag hört dem planera. Vi skulle åka först sa dem. Aa visst. Började åka där i allén tillbaka. Allt var frid och fröjd när från vänster dikeskant, långt fram i slutet på allén ut från träden kliver det fram en svartklädd gestalt och börjar gå över vägen. Jag tvärnitar och tror att jag ska dö. Jag skriker som jag aldrig skrikigt förr. Luften i mig tar inte slut jag kan bara skrika oändligt. jag tutar för jag tänker att då varnar jag de andra bilarna bakom. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vet inte om jag ska
A: Fortsätta köra och köra över gestalten
B: Sitta kvar här och skrika och bereda mig på att dö
C: Hoppa ur bilen och springa till de andra för hjälp.

Mina tankar kan heller inte bestämma sig för om det är en förbannad Ängsö bo som är trött på att ungdomar åker dit som bestämt sig för att jävlas lite eller om det verkligen är en galning som nu är här för att döda oss alla. Jag trodde dock mer på att det var det sistnämnda. Vilket gjorde mig så rädd att jag inte visste vad jag skulle välja, så jag fortsatte bara skrika och hoppades att jag skrek så högt så de hördes till de andra bilarna. Gestalten har då vänt sig mot bilen och börjar springa närmare snabbt som tusan. Då utbrister Jenny "Det är Hägga". Min hjärna vet då inte vad den ska göra. Fortfarande är jag så rädd att jag undrar om jag andades överhuvudtaget, medan den andra delen bara vill skratta och berömma killarna för ett jävligt bra skämt. Men jag klarar inte av något annat än skrika och titta mot trädet där han hade klivit fram. Jag var helt övertygad om när han kommit till mitten av vägen att nu skulle jag dö. Han var här för att döda oss allihopa. Det var som att vara i en av de där skräckfilmerna man sett, där man hela tiden följt mördarn i filmen, allt är så uppenbart, och nu är jag en av de oförstående ungdomarna som blir dödade. Fast på riktigt.

Vi började åka vidare, hjärtat i halsgropen och ögonen blinkade nästan aldrig. I lyktornas ljus kom en liten nattfjäril flygande och jag och Mariel skrek rakt ut i rädsla. Sedan insåg vi vad litet det var som var framför oss, och ansåg att vi kunde sluta skrika. Hela vägen hem sen satt jag på helspänn när jag körde, och såg bara hela tiden framför mig att någon skulle hoppa upp på vägen framför mig.

Men får väl säga en eloge till pojkarna som genomförde det. För även om jag trodde jag skulle dö och var dödsskrämd så var det riktigt roligt. Iallafall så här i efterhand. Men åka ut till Ängsö igen... vet itne. Det dröjer nog ett tag innan jag åker dit igen.

Himlens alla änglar håller med

Carl Mattias Strömberg ♥

Jag älskar dig!

En helt vanlig torsdag

"Det kommer bli en sån fajt" "Shit om hon säger någonting..." " Hon kan säga vad hon vill men jag kommer .." " Hon har ingenting att säga emot" .... "Som att hon får bestämma någonting?" "Hoppas hon inte kommer, hon kommer nog inte våga komma"

Inte konstigt att det kommer bli någonting när ni sitter och taggar för det hela morgonen här innan hon kommer. Ni tycker att hon inte förstår när hon säger att hon känner sig utbuffrad och att ni gaddar ihop er mot henne. Men det är ju exakt vad ni sitter och gör just nu. Jag kan bli så trött. Snart ger jag klasskassan till någon annan så kan dom sköta det så jävla bra?! Orkar inte, tänker inte ta ansvar att handla upp allas pengar bara för att det finns pengar kvar...

Älskar min jävla klass! Hejja youtube, det är dig jag tänker lyssna på resten av dagen!

En onsdag på Gröna Lund

Är hemkommen och uppfräschad efter en dag i Stockholm. Har varit på Gröna Lund för prisutdelning av Lilla Journalistpriset 2011 som vi tävlat i med skoltidningen. Vi var ju inte nominerade för jämtemot många andra skoltidningar så ser våran inte lika snygg ut. Men jag har ändå lärt mig mycket under dagen. Som att vi är bäst?! När man såg i många av de vinnande bidragen hur många de var i grupperna, typ 25 personer, inte konstigt att man har möjligheter. Att de bara gjort ett enda gigantiskt tema nummer jsut för det här. Shit om vi hade fått skicka in ett exemplar från typ när jag börja i den till nu, vilken skillnad de är. Allt från Jennys nya design till våra fasta skribenter på olika temapunkter. Att vi har gjort tidningen månad in och ut. Att vi gör den så mycket själva. Att vi har lyckats få till den grymmaste skoltidningen i Kantzowskas historia, alldeles lagom tills vi nu ska lägga ner den, men det känns bra att sluta på topp. Det gör det varmt i hjärtat och gör att jag bara myser när jag ser den. Även om mycket kunnat förbättrats, gjort annorlunda, och inte minst mina grejer tänker jag på då, och hur jag arbetat i förhållande till deadline, och effektivitet. Men det är en annan femma. Tidningar har vi producerat och jag har ju bidragit med hjälp, idéer och tillochmed lite artiklar ^^  ibland kanske, hehe.  Jag menar, deadline var i måndags och har jag rättat någon av mina texter?  ... Har jag skrivit någon? Ja faktiskt typ. Men jag är så himla usel p ådet där. Någon journalist blir jag aldrig men jag är ändå nöjd med att Per lyckades tvinga mig att gå med. Och att jag aldrig infirade det där löftet om att hoppa av, som jag sa efter varje nummer. Sova nu då och upp och göra enkät till sista numret under morgondagen.

13/5 G

Fick G på nationella, g gränsen  var 12 och jag hade 13 g och 5 vg poäng. Vg gränsen låg vid 25 poäng, och jag tror jag hade näst bäst i klassen ^^ Typ ingen som fått vg av våran lärares elever iaf. Så mattekursen är avklarad nu, inga fler mattelektioner. Om schemat var tomt innan är det ännu tommare nu...
M: Psykologi 1,5 timmar
T: Svenska 1 timme
O: Psykologi 1.5 timmar
T: Mediekommunikation 2,5 timmar, Naturkunskap 1,5 timmar
F: Naturkunskap 1 timme.
Och så får vi inte ta studenten förrän 16e juni...?

oh wellington så kan det vara. Idag ska rummet städas och äta middag på Mongoliska med de härliga eldsjälarna som är assistenter. Jag kommer sakna dem så otroligt mycket när jag flyttar. De är en helt otrolig skara människor. Vilka vänner man kan hitta här i livet, helt underbara. Men ska åka upp till Rättvik och hitta fler awesome vänner. Jag undrar så mycket vilka fler förutom jag som är volontärer. Det här är spännande och läskigt samtidigt.

och mest av allt kommer jag sakna dig
att få somna intill dig varje kväll

och lyssna när ditt hjärta slår. 

Att vakna upp och se hela ditt

ansikte lysa och le.
Det kommer jag sakna.

Dress us up

MVG i projektarbete. VG i finska. MVG på svenska talet, har börjat skriva på nästa, det kan bli riktigt awesome. Skrev naturprov idag, tror jag klarade det. Jag tror att det kommer kunna bli helt hyfsade slutbetyg att ta med mig. Bara jag tar och gör de där teckenfilmerna....

Matte C nationella imorgon, lite mer orolig över det.

Har fyllt på garderoben med lite nya klänningar då allt tidigare rykt.

En balklänning uppsydd till mig

(dock inställd bal nu...)

En klänning till kvällen av studentdagen

Kanske till ett av bröllopen vi går på?

Det syns inte på bilden men den har en

fin volang som går tvärs över hela framsidan

En långklänning, det blir perfekt till sommar-picknic-bröllopet

Rättvik

Även om jag hela tiden varit så inställd på det är det nu som jag fått ett klart besked om att jag är antagen som volontär till hösten. Det är riktigt kul men lite läskigt! Trött i fötterna efter att ha jobbat i caféet hela dagen. Nu ser jag fram emot en skolvecka där varje dag bjuder på prov eller tal och annat roligt jobbigt. Hem och fira antagningsbeskedet med att skriva svenska tal kanske? Ja men det tror jag vi gör.

"Jag mår lite illa nu, det snurrar"

Allt som snurrar och som får syster att bli yr är kul.

Den här är en sån sak: http://1cup1coffee.com/swirly.swf

När får jag sova?

I blog to express, not impress

Projektarbetet upphängt, får fina ord från Mikael.
Har inte med mig min psykologibok hem,

 prov på onsdag stockholm imorgon. 

Hur tänkte du nu Marisha?
Men det är sak samma för jag trivs och 

det känns faktiskt bra just nu.
Det är lugnt och jag har inte fattat att

det är så kort tid till studenten.
Intervju i Rättvik på fredag.
Tänk om jag inte får det.
Det skulle sätta hösten i en helt ny dimension.
Tänk om jag får det.
Då ska jag flytta.
...