Beach 2011?

Det närmaste träning jag kommit den här sommaren är att jag idag satte på mig mina träningsbyxor för det var de enda shortsen jag hittade

En penna med formen av en fisk

Jag hatar att sista-minuten packa. har ingen aning om vad jag borde ta med mig, så jag slänger överdrivet mycket kläder i en väska och så får det vara bra så. Tar med mitt nya kontokortsmonopol också. Och kanske påtningen. Sen räcker det. Orkar inte göra mer. Hittar inte ens ett par shorts. Schyst  och köra på långbyxor hela veckan.Är så galet trött nu efter jobbet, + behandlingpå benen av Karna efteråt. Satan i gatan det gör ont asså. . Vi köpte ett Wii imorse på förmiddagen, Jag och Mattias. Eller han köpte och jag hjälpte till lite grann.

Kan inte riktigt bestämma mig för om jag är hungrig eller inte. När jag går ner i köket är jag så trött att jag inte ens orkar öppna kylen och kolla vad det är för rester som finns där. Nu ska jag typ inte jobba något mer på hela sommaren, en helg är allt jag har kvar. Sen bara förbereda, och packa ihop typ allt jag har. Inte riktigt men alla vettiga saker. För om en månad exakt kommer jag stå här hemma. Färdipackad (får vi väl hoppas). För jag vill inte sista minuten packa då. När jag ska flytta. Innan dess måste jag lära mig tvätta, jag tycker det känns svårt så skjuter på det.

Känner jag skriver lite osammanhängande men vad gör det.

Hjärtat

365 dagar

Tänk vad ett år kan göra med oss. För exakt ett år sedan idag så hängde jag nere på Västerås centralstation och jagade moppetjuvar. Och inombords vem jag var ska vi inte ens tala om. Men vi vet ju hur det var och vi är glada att de sluta som det gjorde. För bara månader senare skulle det komma en mycket mer pålitlig pojk än den jag var fäst vid för ett jordsnurr sen. Tur att jag har en bästa vän som säger ifrån om man fyllepratar för länge med idioter. Och parar ihop en med vettigare människor!

Mr. Saxobeat

Foto: Sören

Sista föreställningen idag.
Det ska bli härligt men ändå tråkigt.
Nu ska vi gå all in på att jobba.

Hoppas på regnigt väder,

men prognoserna visar på hyfsat fint.
Så det är bara sätta på Ac:N,
(även om den inte gör någon märkbar skillnad)

bita ihop och tänka på pengarna 

som kommer in på kontot den femtonde.

Vill du ha en räkmacka min älskade åsna innan du sätter dig på planet till L.A?

Jag insåg var den här totala frihetskänslan som nästan var surrealistisk kom ifrån. Jag har inte brytt mig om Marisha. Jag lever i en dimmig värld av att bland annat vara cafépersonal och bara slaviskt göra räkmackor och hinna med alla beställningar och koka nytt kaffe. Varva det med att på kvällarna träda in i Shakespears värld och vara Titania och Hippolyta, de två drottningarna som kan se till att ställa allt till rätta, eller i oordning i Aten. Ja och så lägger vi till på det sträckläsning av "Elsas mode" och "Elsas värld", böckerna som jag lyft upp ur min väska och dykt näsan i på lunchen, innan Mattias slutat jobbet, mellan scenerna i folkets park. Jag insåg att det är Elsa och hennes liv jag tänker på hela dagarna, undra hur det ska gå för henne nu och men vad händer här näst och... helt sjukt. Men vad är då den riktiga Marisha nu då. Inte ska hon till skolbänken i höst. Så tjejen på caféet är väl inte helt tokig eftersom med undantag för några dagar i Finland och några dagar i Dalarna är det ju där jag ska spendera hela denna månad. Både i caféet och kassan. Sedan ska jag varva det med att spendera tid tillsammans med Mattias. Det ska bli fisketurer och bad i poolen, båtturer till hans mormor och morfar och bara ta det lugnt. Ja det är fullt upp men på en helt annan nivå mot vad mitt liv har varit innan. Vänner på det vill jag ju också hinna med. Men jag vet inte när var hur och med vem. för känns som att jag inte har kontakt med någon längre, jag ser aldrig någon kompis. Jag bara är här. I min bubbla. Och snart ska den bubblan flytta. Så vi spräcker bubblan innan dess och tar kontakt med vännerna igen!


Här sitter jag, 23,31. Borde vara trött men kan inte sova. Tårarna rullar nedför min kid och jag kan inte avgöra om det är för mig eller för att jag är så djupt inne i boken natt den påverkar mig som de rinner. Jag hade ju lika gärna kunnat vara fylletaxi åt bror som han ville. Men visste ju itne då att jag skulle sitta här nu och inte kunnat sova. Ska leta upp ett dåligt internetspel som vill vänta med mig tills sömnen kommer. Vilket bladder det blev här och orkar inte ens läsa igenom min egen text. Jag chansar på att jag skrev något som var till läsnöje. Eller vet inte ens om det är någon som läser den här. Wellington, vad gör väl det. Kanske lika bra vad vet jag.

En termometer med badanka på toppen

Fri som en fågel. En ledig dag från jobbet och veckans slit med föreställningar, babsproblem och värmeslag känns som bortblåsta. För idag är jag fri och oslagbar. 400 kronor på Cervera hade jag att spendera från ett gammalt presentkort. Gud vad jag bara ville köpa typ allt och flytta idag. Bara bo någonstans eget. Det skulle vara grejer. Nog för att jag flyttar till hösten men det är inte samma sak. Dit flyttar jag ju ensam, och bara tillfälligt, så man får ju inte ens plocka fram sina fina glas och karaffer jag har. Och det är inte mitt alldeles egna ställe dit jag kan flytta och få en sambo, istället för bara en pojkvän. Men den tiden kommer. När jag funderat ut vad jag ska göra till nästa höst. För Sigtuna känns längre och längre bort. Jag vet inte, men jag vill inte jobba med det längre. Det kommer ju inte vara samma sak att vara fritidsledare som assistent, och jag tror att det kan bli väldig krock i mitt huvud med det. Vill inte jobba som ledarna gör. Fast samtidigt vill jag ju det. Äh vil lämnar framtidsplanerna till just framtiden och satsar på det som kommer här näst: Jorden runt med Timon och Pumba och sömn till oklart klockslag imorgonbitti