Där satt vi på trottoaren i oktobernatten

Vi kommer aldrig bli överens om det här vännen. Jag vet inte hur jag ska göra för att få dig och förstå. Och hur jag ska kunna förstå dig. Allt har varit så konstigt och fel. Och jag känner på mig att det kommer fortsätta vara det. Eller? Det är ju upp till oss men då måste vi fixa det på något sätt. För såhär kan vi ju inte ha det. Vi pratar inte ut om det när vi ses, bara i onyktert tillstånd kunde vi prata om det. Och blev det bra? Jag vet varken ut eller in. Men det tar på mig ska du veta, jag blundar inte, jag ser bara inte.

Du kommer alltid hata mig lite för det.

Jag såg aldrig när det gick fel. 

Nu är det bara fel