Elin

Sjuorna har under kulturveckorna fått vara i kyrkan och titta på via dolorosa, en fotoutställning om mobbning. Vi blev tillfrågade om vi ville hålla i ett pass, och jag var sugen men kände inte för att hålla i det själv. Men fick ett pass idag på eftermiddagen med Elin, som hade hållit ett själv på förmiddagen. Först fick de gå runt och titta på bilderna och sen diskuterade vi bilderna och ett antal frågor. Jag kände mig helt lost faktiskt, för jag har aldrig riktigt lyckats skapa mig en relation och riktigt förstå alla av bilderna. Inte tittat tillräckligt noga helt enkelt. Och att då försöka stå inför en grupp och dividera om ett och annat om bilderna, och försöka få dem att förstå det blir ju lite svårt. Men Elin den stjärnan, vilket jobb hon gjorde idag. Sjuorna lyssnade inte så värst mycket hela tiden, ett gäng pojkar pratade högljutt och tjejerna fick inte mycket rum att prata i. Men jag var som förtrollad. Att se Elin, helt självsäkert och tryggt stå och prata på, bild efter bild, och förmedla ett budskap, som iallafall jag tyckte var fantastiskt och tog till mig.
Jag är så stolt över det du gjorde idag vännen så jag tror inte du riktigt kan förstå. Du hittade kopplingen till alla bilder och har fattat hela sammanhanget. Det där med här är han död, nästa bild död och slagen. Dom slår på den som redan ligger. Jag har aldrig fattat det, eller flera av de sakerna du idag nämnde. Grymt jobbat idag tjejen!