jag blev glad över att se dig idag, men samtidigt var det jobbigt. Det blev så verkligt, du har ont. Det gör ont i mig. Jag ville inte att det ska vara såhär. Jag vill se dig på jobbet på måndag frisk. Men jag vet att det inte är så. Men det måste bli så. För vi har så mycket kvar att lära av varandra. Det finns ingen som du. Vi har jobbat med varandra sen jag var 6 år. Kan inte förstå, det är så länge. Jag har inte många vänner jag kännt så länge. Men du är min vän.
Så bli frisk kära du, så vi kan skratta i fikarummet igen du och jag.
Cancer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar